Metaforer. Jag verkligen gillar metaforer! Den här liknelsen kom i mitt huvud för en tid sedan. Känner ni igen er?
Mitt föräldraskap liknar en konstnärs arbete med sina tavlor. En konstnär använder, vid behov alla färger på sin färgpalett. Om någon grundfärg saknas är det svårt att skapa balans och dynamik i tavlan. Vissa dagar skapar konstnären konst som är vacker och ljuv och andra dagar skapar han konst som kanske inte är fullt så vacker men som väcker nya tankebanor, känslor och upplevelser. Dagar finns när konstnären ägnar sig åt att städa bort gammalt och klura på hur han kan gå vidare i sin utveckling. Det finns alltid mer att lära och mer att upptäcka. Konstnären vet att han aldrig kommer bli ”färdig” i sin roll som konstnär.
Vissa dagar önskar han att han ägnat sig åt en mindre utmanande sysselsättning. Han ifrågasätter sin kompetens och sin förmåga. Tavlorna gör honom ibland ledsen, besviken och ibland även riktigt arg. Andra dagar är han fylld av gott självförtroende och litar på sin egen förmåga. Tavlorna gör honom glad, stolt och han fylls av förundran när han tittar på sina tavlor. Har jag skapat detta? En bubblande glädje växer inom honom. En del dagar är han bara trött och då skapas inget alls. Åren har lärt konstnären att just de dagar när han är sliten så är det okej att faktiskt inte skapa något alls. Att ibland inte utveckla något utan att istället bara finnas och tryggt vila i vetskapen om att det är när han vilar som något kan börja växa.
Att vara dynamisk innebär att, vid behov, kunna använda alla färger på paletten. Att kunna växla mellan glädje, stolthet, ilska, beslutsamhet, irritation, lycka och alla andra känslor som finns i vardagen med sina barn. Det ligger en stor skatt i att försöka lära sig att måla med alla färger. Men det är så värt mödan!
//Sömncoachen
