Möt sömncoachen

För drygt 18 år sedan stod jag där som nybliven förälder med min bebis i famnen. Jag älskade henne vid första ögonkastet och blev överväldigad över hur starka mina känslor var för henne redan från start. Vilken välsignelse att få bli mamma till den här flickan. Mitt hjärta gjorde frivolter av lycka.

Dagen vi skulle åka hem från förlossningen hände något i mig. Det smög sig in en rädsla och oro och jag minns att jag tänkte:

”Äsch, det är nog normalt. Det är nog så de flesta mammor känner.”

Men rädslan och oron växte lite för varje dag och efter ungefär en månad brast det för mig. Min oro hade övergått till ångest som ledde till panikångest, vilket i sin tur gjorde att min rädsla ökade ännu mer.

Så här i efterhand förstår jag att ångesten var ett resultat av förlossningsdepression, hormoner och sömnbrist. Vår lilla tjej sov bara korta stunder, både dag och natt. Sömnbristen gjorde mig nervös och stressad på en nivå jag aldrig tidigare upplevt. Det mesta kändes svårt och tungt och jag kände inte igen mig själv.

De första månaderna spenderade jag mycket tid med katastroftankar under nätterna:

”Stackars barn som har en så nervös mamma som jag.”
”Vad ska jag göra när hennes pappa åker till Norge och jobbar?”
”Jag är sämst på att vara mamma.”
”Vem kan hjälpa mig?”

Dessa tankar och den ständiga stressen gjorde att jag sov minimalt. Istället låg jag vaken i mörkret och räknade minuterna tills hon skulle vakna igen, vilket hon ofta gjorde efter knappt en timme.

Gång på gång vände jag mig till vården i hopp om att få hjälp och kunskap om barns sömn. Men varje gång jag sökte hjälp utan att få svar föll jag lite djupare. Mitt hopp minskade för varje månad och jag var på många sätt en skugga av mig själv.

Jag skämdes över att jag inte förstod hur jag skulle hjälpa min flicka att sova. Jag skämdes också över att jag inte var sådär glad och lycklig som många andra föräldrar verkade vara.

Vändpunkten kom när jag hittade en gammal bok som jag fått av en arbetskamrat. Boken var sliten och omodern, men innehållet var precis vad jag behövde. Den gav mig handfasta riktlinjer och rutiner som hjälpte mig att guida min dotter till en rytm där både sömn och mat började fungera bättre.

Den gav mig en riktning och jag började förstå något som fortfarande är grunden i hur jag arbetar idag: att sömn, mat och vardag hänger ihop och påverkar varandra.

Efter bara någon vecka såg vi en tydlig förbättring. Hon åt bättre, sov mer sammanhängande och blev allt gladare och mer harmonisk.

Sömnen var långt ifrån perfekt, men den var oändligt mycket bättre än tidigare. Vårt barn som vaknat varje eller varannan timme nätterna igenom kunde vid fem månaders ålder sova upp till sex timmar i sträck. Några månader senare sov hon sin första hela natt.

Vi var förundrade och oerhört tacksamma över att livet som föräldrar började lugna ner sig.

När livet började fungera igen kunde jag inte släppa tanken på hur annorlunda vårt första halvår hade kunnat bli om någon hjälpt oss tidigare.

Jag tänkte ofta på alla föräldrar som satt vakna om nätterna precis som jag hade gjort. Föräldrar som var trötta, oroliga och desperata efter en väg framåt.

Ju mer jag lärde mig om barns sömn desto starkare blev känslan av att jag ville hjälpa andra familjer att slippa känna sig så vilsna som jag själv hade känt mig.

Det som började som en kamp för att hjälpa min egen dotter blev så småningom grunden till mitt arbete som sömncoach.

Idag bor jag tillsammans med min man och våra tre barn på en liten gård utanför Göteborg. Under mina 16 år som sömnrådgivare har jag fått följa ett stort antal familjer på deras väg till fungerande sömn. Det som fortfarande berör mig mest är att se vad som händer när sömnen börjar fungera. När oron minskar och när föräldrarna hittar tillbaka till sig själva igen. 

Kanske känner du igen dig i min berättelse.

Kanske står du där med både trötthet och oro.

Kanske har du dåligt samvete för att du inte njuter av föräldraskapet så som du trodde att du skulle göra.

Jag hör dig.

Jag vet hur det är när sömnen inte fungerar. Jag vet hur det känns att vara så trött att man inte känner igen sig själv längre.

Därför vill jag att du ska veta en sak:

Det finns hopp.

Ditt barn kan lära sig att sova tryggt och tillräckligt mycket. Ditt barn kan lära sig att somna och sova mer självständigt.

Jag vet att det kan vara svårt att tro när man befinner sig mitt i tröttheten. Men gång på gång får jag följa familjer som hittar en väg framåt. Barn och föräldrar som får tillbaka energin och glädjen i vardagen.

Och kanske är det just därför jag fortfarande älskar mitt arbete efter alla dessa år.

För ingen förälder ska behöva må dåligt på grund av sömnbrist utan att få hjälp.

Och en sak vet jag, både som mamma till tre barn och som sömncoach:

Alla barn kan lära sig sova – ditt barn kan lära sig sova.