Under det senaste året har jag vid ett par tillfällen handlett en familj med två barn, 3,5 år och 1 år. I efterhand fick jag reda på att mamman i familjen var barnläkare. Igår fick jag ett mail av mamma där hon skriver:
”Jag tycker ditt arbete är superviktigt och tyvärr saknas det så mycket kunskap. Kan ärligt säga att det under en läkarutbildning (och den korta 8-veckors kursen i pediatrik) inte nämns ngt om sömn (förrutom sömnproblem hos äldre barn där man ska tänka psykosomatik typ) som barnläkare ägnade jag snabbt igenom den målbeskrivnings som socialstyrelsen har men där finns inget specificerat om sömn.
Min önskan hade varit att jag som barnläkare har verktyg att kunna avgöra om ett barn sover dåligt pga rutiner/dåliga vanor eller om barnet faktiskt har en somatisk orsak (allergi, kolik, neuropsykiatri etc) då behövs nog för att det ska bli genomförbart dels någon form av snabb screening tänk ”bra frågor att ställa”.
Jag är fortfarande i början av min specialisering (gjort 2 av 5 år) men har träffat SÅ många trötta föräldrar som undrar om det är ngt fysiskt som gör att barnet vägrar sova. Innan jag själv fick första barnet hade jag noll koll på sömnen och gick nog tyvärr in med inställningen spädbarn sover dåligt och det är bara att gilla läget vilket ju inte hjälpte alls med en extra känslig dotter. Hade så önskat att jag hittat till dig och andra experter innan hon kom för att ha lite verktyg att ta till från start. “
Det finns så mycket att göra. Det behövs mer kunskap.
